Börjar man bli en gammal kärring, eller återigen en fjortis? Kan man fråga sig, varit med om mitt första bråk eller vad man nu ska kalla det, på självaste hotellet. Ska man skratta eller gråta? Lite av både och kanske, både patetiskt, men min åsikt kom fram. Då menar jag att min åsikt är att man får inga vänner på att vara falsk! Jag blir så less på folk, när dom kan vara hur trevlig som helst ena dagen, för att sedan gå bakom ryggen. Och i detta fall handlar det inte bara om mig, utan andra människor i min omgivning som faktiskt förtjänar bättre än så. Så helt klart vänner kan man inte köpa, inte heller försöka göra sig till för och defenitivt inte vara falsk. Om man bara är den man är, och är en omtänksam person som bryr sig om andra kommer man få mycket tillbaka. Men vem är jag och ska lära er det, det är något som ni behöver ta reda på själva. Mogna till! Inte för att jag kan säga att mitt utbrott var moget, men ibland måste man bara säga ifrån. Önskar att mina tankar dock hade kommit i ett nyktert tillstånd, då man slänger ur sig en hel del onödiga saker när man inte är i sina fulla bruk. Men om man nu kan be om ursäkt för sitt utbrott, då kanske man är lite mer mogen i alla fall? Vilket jag gjort, om sedan personen i fråga inte vill acceptera den så vad gör man? Jo man går vidare! Men min ståndpunkt gällande människor som måste trycka ner andra, eller vara falska den består. Jag önskar bara ibland att man kunde banka in lite vett i folks hjärnor. Man kan inte ena dagen trycka ner sin kompis och hoppas på att alla ska vara bra nästa dag, det fungera inte riktigt.

Nog med babbel, men behövde rensa ut lite.