Äntligen frisk, och jag ser fram emot att fara på gymmet idag. Känner mig som ett litet barn och det pirrar i magen, tror att jag har en hel del energi att göra mig av med. Efter att man börjat träna ordentligt igen som börjar vara lite över ett år sedan, så inser man när man väl inte kan träna att man verkligen längtar tills man får köra ett ordentligt pass. Jag kan inte längre vara utan att träna, det får mig att må bra och jag ser mig mer som positiv och glad än vad jag var tidigare. Har haft en rejäl svaka utan träning ett par år sen jag la av med fotbollen och jag slutade gymma när Hanna for till Aus första gången. Men nu har jag hittat tillbaka och jag vill aldrig mer sluta träna, det är här med en del av mitt liv. Lika viktigt som någon annan del. Alla ni där ute som inte tagit steget och börja träna, ni går miste om något underbart. Ja visst, det kan kännas trögt ibörjan, men sen kommer man till insikt. Nog om det, nu ska jag fortsätta plugga till min tenta.

Kram