Nu har jag funderat och funderat och kommit fram till att alla "kärlekar" man hade när man var liten kan egentligen inte räknas? Inte hade man känslor på den tiden? Så jag berättar istället om min första kärlek när det var känslor iblandade.

Vi hade egentligen inget långt förhållande, men endast för att det var kort betyder det inte att känslorna inte fanns. Jag föll handlöst, varför vet jag inte idag? Vi delade många fina minnen och dessa har jag tagit med mig, men det finns även många dåliga minnen som jag också tar med mig och som har gjort mig till den jag är idag.

Vi var inte gjorda för varandra, men jag vill tro att vi båda lärde oss en del om förhållanden. Ja, jag vet inte riktigt vad jag mer ska skriva..

Förutom att kärlek är väl allt bra underbart?